Am I a part of the cure, or am I part of the disease?

Okej, så jag gick upp vid klockan fyra i morse. Det gick bra att komma upp och jag var inte trött på jobbet. Kände mig lite seg på sista rasten när jag satte mig ner, men inte alls så seg som jag kännt mig så många gånger förr (när jag jobbade 07 - 16).

Däremot på väg hem i bilen. Då blev vi alla sega kändes det som. Och när jag kom hem gjorde jag en dum sak. Jag satte mig vid datorn en stund istället för att duscha direkt. Istället duschade jag inte förens dryga timmen efter att jag kommit hem. Det kändes onödigt att ha fastnat framför datorn.

Jag lyckades hålla mig vaken fram till klockan 19 ikväll ungefär. Då somnade jag framför teven i knappa halvtimmen. Det känns okej ändå, en halvtimmes tupplur. Efter det satte jag mig vid datorn och hade tänkt att skriva om något helt annat egentligen. Men..

Jag började lyssna på låten Clocks av Coldplay. Samtidigt som jag läste texten till Sleepwalking av Blindside. Det var något inom mig som brast då. Jag kände mig extremt dum och bortgjord inför mig själv.

Ibland blir jag besviken på mig själv som person och på hur jag agerar. Jag vill bara glömma bort saker totalt och aldrig mer komma ihåg dem.

Men hur jag än gör så verkar jag alltid falla dit i fällan igen. När det händer så blir besvikelsen allt större. För jag kan inte annat än att tro att val som jag gör påverkar varje händelse i mitt liv och att jag kan påverka genom vilka val jag gör. Det hänger ihop på något sätt.

Jag vet inte om det är "rätt" att tro så, men just nu gör jag det i alla fall. Och jag vill så gärna göra rätt val nu.

Sleepwalk out of sight.