Hearts and thoughts they fade, fade away..

Senaste dygnet har präglats av osäkerhet, depp samt försök att hålla mig sysselsatt och inte fundera så mycket. Det sistnämnda gick ganska bra i eftermiddags i alla fall.

Var det, som Sissi sa, för att du kände dig tvingad? Jag hoppas verkligen inte det. Och nu ikväll verkade det absolut inte som det. Jag vill att jag ska ha rätt. Det känns inte som att du är den personen som skulle göra något sådant..?

Jag tror att jag klarar av det här ganska bra trots allt. Men jag är rädd. Rädd för att få känslor för folk. Rädd för att bli avvisad hela tiden. Jag borde inte tänka så.

Det sämsta med bloggen är att jag inte vet vilka som läser det så jag vet inte om du läser det här eller inte. Inte säkert du förstår att jag skriver om dig ändå.

Jag önskar att det skulle regnat nu. Och att regndropparna slog emot fönstret. Vackrast.

Jag har en låt i huvudet som jag aldrig kommer klara att skriva. Det är frustrerande.

Och självklart finns det en anledning till varför det står "Hearts and thoughts the fade, fade away.."* men det kunde jag ju inte säga till dig. Det hade ju inte gjort saken lättare.


(*Pearl Jam - Elderly Woman Behind the Counter in a Small Town.)