Det är absolut inte svårt att bli ineffektiv om man inte har någon skola eller något arbete att gå till på dagarna. Alla vardagssaker runt omkring tar genast mycket längre tid. Man skyndar sig inte in i duschen och emellan det att man ätit frukost till att man borstar tänderna kan det gå en bra stund.
Detta speglar sedan av sig på allt annat man gör under dagen. Det tar en stund innan man går det där ärendet som man skulle gå. Och det andra ärendet blev det ingenting med. Det kan man ju göra imorgon, eller hur?
Det krävs alltså att man har en struktur i form av studier eller arbete för att resten av livet ska fungera? Är det så att vi i dagens samhälle inte klarar av att leva utan jobb/skola? Det slutar med att allt blir flytande och man inte vet hur man har det riktigt.
Finns det någon gräns för hur mycket man behöver göra för att få struktur i vardagen? Är det samma för alla eller är det individuellt? Troligast är väl att det är det sist nämnda. Egentligen så klarar man kanske av det. Om man gör upp schema att följa hemma. Att gå upp klockan åtta varje morgon, äta frukost senast halv nio osv. Men att motivera sig att gå upp klockan åtta varje morgon, hur ska det gå? Vad ska man göra resten av dagen när man tagit sig förbi förmiddagen..
Är det bara jag som känner så här eller är det helt enkelt så att vi mår bäst av att arbeta/studera.
Det är tur att jag börjar arbeta snart så att jag får lära mig struktur igen.
