Pianot i min telefon började spela

De ringde ifrån bruket idag. Jag ska dit på intervju.

Tröttsamt och omotiverande

Okej. Jag är fortfarande arbetslös. Visst, jag har mina timmar på skolorna. Det har blivit minst fem timmar varje vecka sedan skolstarten. Men ändå så får jag panik och ångest.

Jag har räkningar att betala. Jag behöver köpa mat ibland. Men kan jag göra det nu? Nej. Jag har 21 kronor på kontot och räkningar på 520 kronor att betala innan oktober månad. Idag har det känts hopplöst.

Jag har varit helt omotiverad den här veckan också. Jag blir det när jag vill göra något åt min arbetslöshet men inte hittar några jobb att söka. Dessutom är Eksjö inte staden där man går ut och hittar ett jobb bara man lämnar in sitt CV i närmsta affär. Nej, ICA har en lista så lång som 2 A4-sidor lång på folk som vill jobba där. Lycka till att komma in där utan att ha praoat när man gick i åttan.

En sak har jag i alla fall gjort idag. Jag har fyllt i allt som går att fylla i på arbetsförmedlingens hemsida. Så imorgon, efter att jag vikarierat för någon klasslös lärare, så ska jag titta in i deras lokaler och bekräfta att jag vill bli inskriven. Fast att jag egentligen inte vill det.

Valet 06

Nu är det klart, den borgerliga alliansen vann valet. Jag är inte alls tillfreds med det. Men det verkar som att många är det, även personer som jag inte trodde skulle vara det. Nu har vi i alla fall en spännande tid framför oss. Ska de fyra medlemspartierna i alliansen kunna enas helt smärtfritt om hur regeringen skall se ut?

Personligen är jag orolig. Jag är 20 år och arbetslös. Jag tror inte att jag gynnas av maktskiftet. Jag ville inte ha maktskifte. Inte nu, och inte på det här sättet. Att gå samman och näst intill bilda ett parti av fyra stycken. Vi har faktiskt flerpartisystem i Sverige. Låt det fortsätta så. Risken finns dock att till nästa val så allierar sig även vänsterblocket och då är vi snart där. Två stora partier och några mindre, mer eller mindre obetydliga partier.

Jag tror att det var bland annat Feministiskt Initiativ och Piratpartiets fel att vänstern förlorade. De har fått väljare ifrån vänstern. Säkert några ifrån högern också men absolut inte lika många. Tyvärr blev det Sveriges fall den här gången.

Hur jag röstade? MP (riksdag), KD (landsting) & S (kommun). I landstinget och kommunen gick jag mer på person än på parti. I riksdagsvalet kryssade jag inte någon.

Landstinget

Valet är på söndag. Jag har ännu inte bestämt mig för vilket parti jag ska rösta på. Jag väljer emellan de tre stora på vänsterflanken i både kommun och riksdagsvalet. Men vilka har egentligen bäst åsikter i landstingsvalet? Och hur får man reda på det. Inga debatter på tv berör ju ens landstingsvalet särskilt mycket.

Min idé var att besöka valstugorna. När jag kom dit, ja, då var alla valstugorna stängda. Inte något parti hade sin stuga öppen. Tack för fisken och lycka till.

Jag fick en kallelse till folktandvården idag. Det kommer bli dyrt..

Inte idag heller nej.

Jag hade något att skriva om i eftermiddags. Sen kom Robert hit så jag hann inte. Och nu är det helt tomt. Det får bli en annan gång. Jag har i alla fall haft sjukt kul idag med Robert, Alfred och Samme. Kolla in bilddagboken medans du väntar på något mer konstruktivt.

Eko

Idag känner jag mig tom. Ihålig. Men ikväll måste jag vara full av inspiration och kreativitet. Lycka till.

What made me so afraid to feel?

I eftermiddags hände något som fick konsekvenser för resten av dagen. Den personen som kanske betytt mest för mig under min gymnasietid klickade upp msn och sa hej till mig. Hela kroppen skakade till och innan något av mina fingrar tryckte på tangenterna formulerades svaret om inuti mitt huvud flera gånger. Inför varje svar och fråga gick min hjärna på högvarv. Tankarna for fram och tillbaka i huvudet och jag kände mig som ett fegt kräk, någon som överger älskade personer vid motgång.

Men hon verkade inte bitter. Hon verkade inte arg. Utan precis som jag, saknaden fanns där. Varför är det så svårt för två personer som saknar varandra att börja umgås, börja prata med varandra igen? Förhoppningsvis var det här starten på en ny början. Startsträckan är nog lång. Men jag vill verkligen att vi ska komma varandra närmre igen. Jag har inte pratat så öppet och ärligt med någon som jag gjorde med henne i början på det här seklet. Jag kommer fortfarande ihåg när hon frågade mig hur långt jag skulle vrida tillbaka tiden om det gick. Svaret är fortfarande detsamma. Till runt tiden då vi träffades som mest. När jag behövde henne som mest. När hon behövde mig? Men jag inte vågade vara tillräckligt påstridig och kände mig bortstött.

Jag ångrar mig. Jag tycker så fruktansvärt mycket om henne. Kanske är jag rädd att ta sönder något. Något som inte finns längre. Är det en sådan känsla som får folk att låsa in sina vackraste, mest dyrbara ägodelar. Långt ifrån beskådan för männskliga ögon. För att de är rädda för att ta sönder något. Något som är så vackert att se på. Men så ömtåligt.

ring ring

inget svar

But don't you ever just like me, long for purity?

Jag har ett jobb på gång. Jag har faktiskt aldrig varit så här nära ett jobb. Jag känner mig förväntansfull. Det känns som ett jobb som skulle kunna passa mig. Ifall jag får jobbet så är det precis som alla säger, det snabbaste sättet att få jobb på är igenom sitt personliga nätverk. Kontakter über alles.

Men det som kanske verkar så nära är ändå så långt bort.

Jag tror att jag lyckas hålla dunderförkylningen borta.

Sickness Calls*

Jag är förkyld. Det är verkligen värdelöst. Som tur är har den inte brutit ut till en dunderförkylning ännu. Och jag gör mitt bästa för att förhindra att det stadiet ens kommer att intagas.

*intohimo