En liten video (SLTS)

Äckligt ont

Jag fläkte upp min nagel ikväll. Höger långfinger. Helt värdelöst. Jag simmade och trodde inte bassängkanten skulle komma så snabbt. Så rätt som det var fann jag mig själv klösa skiten ur klinkersen. Aj.

Åkte till mamma så hon fick böja tillbaka den. Det gjorde fruktansvärt ont. Och jag hatar att behöva utsätta mig själv för smärta. Nu pekar nageln i alla fall åt rätt håll igen.

Jag blev riktigt irriterad på mig själv för att det hände så nära inpå spelningen på lördag. Hoppas att jag kan spela någorlunda okej ändå.

Packat och (nästan) klart

Imorgon ska jag åka på kurs. Jag ska utveckla mina egenskaper som ledare för scoutliknande verksamhet. Och just nu skulle jag inte kunna känna mig mer omotiverad och ovillig att åka.

Jag vill inte lägga 4 dagar på det just nu. Jag ville det förra året, jag var anmäld och redo att åka. Men vad händer? Jo, inställt på grund av för få deltagare. Det var då. Nu är det helt annorlunda. Jag var inte ens motiverad då jag anmälde mig.

Men nu är det ändå dags, och jag tror att det kursen bjuder på kommer att vara nyttigt att ha i framtiden. Trots min brist på motivation. Jag hoppas innerligt det i alla fall. För jag missar Pop i VP bara för det. Tråkigt. Riktigt tråkigt.

Dagens låt är Speeding Cars med Imogen Heap

I september är det val..

Ja, jag gick in och gjorde Partikollen på Ungt Val 2006. När resultatet presenterades så höjde jag en aning på mina ögonbryn. För en och en halv vecka sedan blev jag nämligen utfrågad om jag var socialdemokrat. Personen som ställde frågan hade tydligen funderat över det och kommit fram till att det måste jag vara.

Jag har inte sagt till någon, inte ens mig själv, vilket parti jag finner mest samhörighet hos. Jag känner mig alldeles för dåligt insatt för att bestämma mig för ett enstaka parti. Så jag gav inte något svar på frågan om det bor en liten socialdemokrat inom mig.

Ikväll blev jag ännu mer osäker. Jag är ganska säker på att jag är vänstervriden i mina åsikter. Jag förändrades under gymnasiet. Från höger till vänster. Det är inte där osäkerheten finns. Utan det är sedan, när man ska välja parti.

Resultatet på testet då? Jo, enligt enkäten så stämmer mina åsikter bäst ihop med ett parti som jag mest sett som ett oseriöst parti med tungvikten på helt fel frågor. Detta är i och för sig åsikter som är baserade på otroligt dåliga fakta. För jag är verkligen inte insatt i partiets program. Partiet är Miljöpartiet och jag har inte ens funderat tanken på att lägga min röst på dem. Miljön är inte min huvudfråga när jag ska gå till vallokalen i september. Tydligen så har Miljöpartiet betydligt fler ämnen på agendan så det ska bli väldigt spännande att följa debatterna under sommaren.

Sedan röstade jag i UngtVal. Rösten gick inte till Miljöpartiet..

Hih

Emo kanske..
..eller rockestet?

Yesterday

Idag har det varit precis som igår. Huvudvärken sitter i. Humöret är inte alls på topp och det mesta känns tråkigt och jobbigt. Jag ligger efter med allt och planeringen håller inte. Konsekvenser för att jag skjutit på saker och ting..och litat på folk. Jag känner mig sviken. Jag hade förväntat mig att ha en bok utläst nu men omständigheter har gjort så att jag har halva boken kvar nu.

Jag drömmer mig hela tiden tillbaka till lördagen och Huskvarna. Jag längtar tillbaka och jag längtar efter mer konserter. Jag missar en nästa helg på grund av att jag ska på en kurs hela helgen. En kurs som jag inte ens är motiverad till att gå längre. Men jag har bestämt mig för att gå den ändå. Förhoppningsvis har jag användning av den i framtiden.

Jag har bestämt mig för att gå upp klockan sju imorgon. Jag vill gå upp tidigare. Runt sju halv åtta på vardagarna skulle kännas bra. Det låter ju sunt i alla fall.

Life wasted

Lördagen var hur bra som helst. Söndagen var medelmåttig och den här dagen vill jag glömma snabbt.

I lördags var jag på Ung Kraft i Huskvarna. Helt underbart. Bra band som spelade och trevligt folk. Blindside röjde friskt och Grace.Will.Fall var riktigt bra. Åh, jag vill ha det så varje dag. Mer konserter till mig och mer trevligt folk.

Idag kom bakslaget. Jag vet inte varför. Men hela eftermiddagen har varit värdelös. Jag har haft ont i huvudet hela kvällen och känt mig ensam, stressad, otillräcklig och smått värdelös. Så lika mycket som jag vill minnas lördagen. Lika mycket vill jag glömma måndagen.

I need my drugs

Musiktips.

Inget ovanligt, bara årets popkör I'm From Barcelona som släppte sitt debutalbum förra veckan. Let Me Introduce My Friends. Skaffa det.

Sen får vi inte glömma de gamla godingarna Pearl Jam. De släppte sitt åttonde album i tisdags. Pearl Jam. Skaffa det också.

Hej, jag är punkare.

- Ska du ut och jaga?
- Uh, näe..
- Varför har du jägarkläder på dig då?
- Ehm, för att den är skön och fyller sin funktion.
- Är du punkare?
- Nae, det är jag nog inte.
- Du ser ut som en sån, bögtajta byxor och
jägarkläder..också dom där skorna.
- Jag tycker inte jag ser så punk ut. Dessutom har väl alla såna här skor nu.

Oh yes, it's a mess

Det har varit två riktigt jobbiga dagar nu. Igår var en enda lång väntan på en middag som blev helt awkward. Idag var dagen efter. Dagen efter blev värre.

Det är ständigt tvära kast och när man tror sig hittat stabiliteten på vippbrädan så kommer det en vind som kastar omkull hela lekplatsen. Det är bara att börja plocka pinnar, stänger, bultar och börja bygga på nytt. Ska vi leva våra egna liv istället? Bara vara en liten del av varandras tillvaro och inte dela allt med varandra? Men, vad blir vi för familj då. Ingen alls. Vi måste acceptera situationer. Lära oss att leva med varandra och hjälpas åt att göra livet så friktionsfritt det går inom de områden vi kan. Det finns så mycket annat som friktionen bränner sönder totalt.

Jag inbillar mig att jag har ganska vettiga åsikter och kan resonera länge utan att bli allt för arg, ledsen eller tvärtom. Men jag kanske är ensam om att tycka det. Jag kanske tror fel.

Det lättaste hade varit att bara dra och lämna allt utan att fundera mer på någon annan. Men det är inte jag. Varför skulle jag göra det? Jag, jag som skulle offra mig själv före någon annan i näst intill alla situationer. Nej, jag står kvar. Starkare än förr, förhoppningsvis med mer vishet än förr. Men fortfarande frågande, ska det här aldrig sluta? När går det för långt? Kan vi gå vidare nu..?

Det såg ju så bra ut för ett år sedan..

but we'll get by, we'll be fine.