lördag, april 30, 2005

Utfryst?

Det var ett tag sedan jag skrev något här. Jag har haft flera, relativt tunga, ämnen som jag skrivit lite om men sedan fastnat och det har inte blivit något värt att publicera. Förhoppningsvis kommer jag att komma ifrån skrivkrampen inom en snar framtid. Har precis inlett en flytt och inom några veckor så hoppas jag att jag har mer ordning på saker och ting i och med det kommer det troligen komma tätare uppdateringar här. Nåväl, åter till det egentliga ämnet..


Jag har de senaste veckorna fått allt mer signaler på att det håller på att bildas ett "innegäng" ibland ungdomarna igen. Det fanns ett när jag var yngre men på senare tid har i princip alla varit med hela tiden och alltid haft skoj. Men jag tolkar signaler som tyder på att alla inte får/vill vara med hela tiden längre.

Det kan vara ett aktivt val ifrån personer att inte vara med hela tiden. Sällskapet kanske inte passar men varför är det så? Hur kan man, när man är så ung, förstöra relationer på ett sådant allvarligt sätt? Och varför vänder det så tvärt ibland..

Jag kan i viss mån förstå. Det blir jobbigt om det blir för tvära kast ofta. Men en så aktiv utfrysning som det verkar vara på gång borde klassas som mobbing. Att inte få en frågan om man vill vara med kan knäcka personer. Det slutar med att man aldrig är med. Det sociala nätet krymper och tillslut har man ingen mer än sig själv. Och det slutar aldrig lyckligt.

Samtidigt kan det vara ett aktivt val att inte vara med lika mycket och på alla saker. Intressen kanske skiljer personer åt för mycket. Konflikter som inte är lösta och uppklarade. Sånt kan trycka ner en person så pass mycket att det blir enklare att inte vara med i gemenskapen längre. Ett sådant scenario slutar heller aldrig lyckligt.

Förhoppningsvis är det bara en svacka och folk kommer att komma överens ännu en gång och gemenskapen fröjdas.

tisdag, april 12, 2005

Beck - True Love Will Find You In The End

True love will find you in the end
You'll find out just who was your friend
Don't be sad, I know you will
But don't give up until
True love will find you in the end

This is a promise with a catch
Only if you're looking will it find you
'Cause true love is searching too
But how can it recognize you?
Unless you step out into the light

Don't be sad, I know you will
Don't give up until
True love finds you in the end

True love will find you in the end
You'll find out just who was your friend
So don't be sad, I know you will
And don't give up until
True love finds you in the end

True love will find you in the end
True love will find you in the end

söndag, april 03, 2005

Kärlek

Denna hemska men samtidigt underbara känsla är nog det mest komplicerade som en människa kan utsättas för. Finns det någon känsla som kan vara så nedbrytande och upplyftande samtidigt och växla så snabbt som denna?

Att uppleva något så härligt som besvarad kärlek är inte alla förunnat. Hur längesen var det t.ex. inte för mig? Och för många andra jag känner. Hur många procent av de som blir kära i någon får uppleva kärleken besvarad? Jag kan minnas otaliga gånger då jag pratat med folk antingen ansikte mot ansikte eller över internet och samtalsämnet varit kärlek där frågorna hela tiden är samma. "Är mitt intresse för henne/honom besvarat?", "Är mina känslor på allvar?", "Vad händer om jag berättar för henne/honom om hur jag känner?", etc.

Men samtidigt så finns den charmiga känslan när man inte är helt säker på om intresset är besvarat och man går och letar efter inviter, tecken eller något så simpelt som ögonkontakt eller ett leende. Hur underbar är inte känslan då man får möta blicken eller kanske bara får se ett blygt leende. Men fortfarande kan man inte vara säker..

Det krävs att man pratar om hur man känner. Att man träffas, lär känna varandra. Inte bara med massa annat folk runt omkring utan också själva. Jag tror inte det är så smart att rusa in i något. Ibland måste saker få ta lite tid..det här är en sådan sak. Att jäkta fram något blir aldrig bra.

Jag kanske är för rädd för att våga? Är det värt att riskera en bra vänskap bara för att chansa på att personen också kanske har känslor för en? Eller ska man "bita ihop" och fortsätta vara vänner? Det kanske bara är jag som är feg..


"And I'll be so alone without you.
Maybe you'll be lonesome too..?"